FREDRIK KRONKVIST PÅ SCEN OCH PÅ SKIVA

P1010493

Fredrik Kronkvist i Lund okt 2017

FREDRIK KRONKVIST PÅ SCEN OCH PÅ SKIVA
Afro-Cuban Supreme
Connective Records/CTV36539/Tid 78 mi
Konsert på Mejeriet I Lund den 28 oktober 2017

fredrik-kronkvist-afro-cuban-supreme00021.jpg

Mejeriet i Lund firar i år 30 och som en del i firandet bjuder man på bl a en gratiskonsert med Fredrik Kronkvists kvintett med musik hämtad från nya skivan Afro- Cuban Supreme.
Fredrik Kronkvist as,ts,ss,fl,voc, Miriam Aida voc, Martin Sjöstedt p, voc, Johnny Åman b, voc, Eliel Lazo, perc, voc, Jason Marsalis dr, voc
A love supreme, A night in Tunisia, Caravan, Afro Blue , Manteca, Naima, Satellite, On green dolphin street,Eternal light. Utöver ovannämnda välkända jazzstandards får man på skivan bl a lyssna på en handfull, mer eller mindre korta ”interluds”, ett grepp som Fredrik, på skiva, gjort till sitt signum och som här innebär att Afro-Blue Supreme ger oss inte mindre än tjugo generösa spår att njuta av.
Fredrik har alltid lockat stor publik i Lund och så var fallet också denna lördagseftermiddag, fullsatt med andra ord. Lundakonserten var sista anhalten på en releaseturné som vid det här laget varat i tre veckor. Fredriks scenentré möttes som vanligt av ett jubel som satte tonen för återstoden av konserten.
Musiken, både på skivan och på konserten kunde man beteckna som gamla skivbekanta. Merparten var alltså välkänt jazzgodis av upphovsmän som Dizzy Gillespie och John Coltrane. Mycket jobb har dock gjorts i form av nya fräcka arrangemang från Kronkvists penna liksom egna låtarna Yemaya och Eternal light. Yemaya bjöd på kul sång av både musiker och publik. Eternal light har Kronkvist tillägnat Coltrtane. Mycket av musiken använder udda taktarter och vi hittar alltså 5/4, 3/4, 12/8 och 15/4 bara för att nämna några av de ovanligheter som kryddar den här smakfulla anrättningen. Varje gruppmedlem har getts generöst utrymme för var sitt längre soloinslag. Utan att förringa någon vill jag främst ändå rikta strålkastarna på Johnny Åman vars förmåga att över tid hålla rytmiken på plats är oöverträffad!
Det bästa jag kan säga om Fredrik Kronkvist och hans medmusikanter och det dom har åstadkommit här på scen och på skiva är att jag nu upplever ett ovanligt stort mått av välbefinnande.
STIG LINDEROTH

 

FREDRIK KRONKVIST -On The Move

FREDRIK KRONKVIST
On the Move
Connective Records/CTV36538/Plugged Music/Tid 44 min
Fredrik Kronkvist as, ss, Martin Sjöstedt p, Ameen Saleem b, Gregory Hutchinson dr
Insp i Köpenhamn 15 okt 2015
Bland musikerna som deltog i Vivian Buzceks hyllningskonsert för Ella Fitzgerald i Malmö för någon vecka sedan fanns saxofonisten Fredrik Kronkvist. Musiken som bjöds var förstås av det breda och populära slaget och samtliga musiker visade upp sina bästa sidor. Stack ut i detta sällskap gjorde Kronkvist i Martin Sjöstedts fräcka arrangemang av Fitzgeraldsånger. Sagde Kronkvist släppte i dagarna en ny kvartettplatta, On the Move och nu förstår jag Fredriks bredd! Kronkvistkvartetten utgörs av likaledes mångsidige pianisten Martin Sjöstedt, och på trummor Gregory Hutchinson, hörd förut i Kronkvistsammanhang. Basist är Ameen Saleem som senast visade upp sig i trumpetaren Roy Hargroves grupp under jazzfestivalen i Ystad 2014. I Kronkvists kvartett hör han hemma i frontlinjen där han visar hur man spelar bas. Dessa fyra ytterst kompetenta jazzmän tar sig an elva explosiva Kronkvistoriginal, fjärran från Fitzgeralds sångbok. Inledande Epic Takedown är ett stycke modern och tuff jazzmusik med stor dramatik, spännande harmoniväxlingar och effektiva tempoförskjutningar! On The Move är nyskapad urban musik där de fyra skickliga kvartettmedlemmarna tillsammans ger prov på hur det kan låta om man avlägsnar sig något från den vanliga formulan av ett blås plus komp. Lite långsökt kanske men jag tycker mig ändå här höra hur hundra halsbrytande år av vad vi i dag kallar jazz knyts i hop med den kollektiva improvisationsmusik som en gång såg dagens ljus i New Orleans. Ha detta i minne när ni lyssnar på marschbetonad musik, som i miniatyren Laid-Back Move eller när man i Tyner´s Island försiktigt lånar dansanta rytmer från Karibien. Jag får lite av St Thomasfeeling. Kronkvist använder sin sopransax flitigt och jag tycker att han med den presterar en ännu vackrare ton än med alten. Levitation är ett Hutchinsons uppvisningsnummer. Abstract Move är ytterligare en miniatyr, så också jazzrockiga avslutande Next Move. Jag skulle kunna gräva ner mig så här i varje spår. Men jag nöjer mig med att sammanfattningsvis konstatera att jag uppfattar On The Move som en sorts modalt färgad svit uppbygd kring en rad fraser eller teman, kortare( Moves) och längre och där harmoniken är flitigt återkommande. Rätta mig om jag har fel. Fredrik Kronkvist har med On The Move utan tvekan åstadkommit musik med lång hållbarhet. Rekommenderas!
STIG LINDEROTH

 

PER THORNBERG-Lines for Lage

PER THORNBERG

Lines for Lage

(Thornberg´s Music Production/TMPCD2016)/ Tid 54:11min

Per Thornberg ts, Magnus Hjort p, Lasse Mörck b, Snorre Kirk dr. Insp i Köpenhamn i september 2016

Oväntat dyker det upp en skiva med en för mig okänd tenorist från Halmstad, Per Thornberg. Efter lite googlande konstaterar jag att Per Thornberg inte är ett helt oskrivet blad. Förutom att han trakterar tenorsax bättre än många andra vidarebefordrar han som jazzpedagog sina insikter i jazzmusiken och har också belönats därför. Thornberg gick för något halvår sedan i studio tillsammans med superkompet Hjort, Mörck och Kirk. Resultatet hörs här och redan i första spåret, Harry Warrens You´re my everything, visar Per Thornberg upp ett svängigt och elegant tenorspel där han påminner om Al Cohn. En annan inspiratör är Hank Mobley vars Late Show tolkas verkligen fint av Thornberg . Ytterligare en tenorist, John Coltrane, spårar vi i Just you just me där Thornberg spelar gripande vackert. Waltz for Lage, ett stycke folkmusik i tretakt, och några sånger till är skrivna av Thornberg inspirerad av konstnären Lage Lindell. Plattans huvudperson är förstås vår tenorhjälte men vi skall inte glömma de övriga i gruppen. Fram för allt inte pianisten Magnus Hjort som verkligen lyser i Jesse Greers Just you just me och Lindell-Jazz. Per Thornberg överraskar verkligen och jag kan bara anbefalla ett besök i din lokala skivbutik!

STIG LINDEROTH

 

DEAR ELLA – Vivian Buczek hyllar Ella Fitzgerald

Scan0048

PALLADIUM

Malmö 25 april 2017

Vivian Buczek voc, Claire Martin voc, Martin Sjöstedt p, Niklas Fernqvist b, Johan Löfcrantz Ramsay dr, Mårten Lundgren tpt, Fredrik Kronkvist as, fl, Karl-Martin Almqvist ts, cl, Ola Åkerman tb

Ella Fitzgerald skulle i dag fyllt hundra om hon fått leva. Hon hyllas nu naturligtvis på alla sätt ”around the globe”, sångerskan Vivian Buczek bidrar med CD:n Ella Lives, nyligen recenserad i OrkesterJournalen. Nu kommer också en konsertproduktion döpt till Dear Ella med utökad personal som denna kväll drog fullt hus i Malmö. Bakom Vivian huserar Martin Sjöstedts trio som jag här och nu utser till en av Sveriges bästa kompgrupper. Martin är en mästare på att hantera flygeltangenterna. Han är också en basist av format, dock inte denna kväll då storfelan trakterades av för mig okände Niklas Fernqvist som visade sig platsa väl så bra. Trummis var en av landets mest anlitade, Johan Löfcrantz Ramsay.

Kl 19 prick tog så denna på alla sätt mycket generösa konsert sin början. Vivian frontade sin kompgrupp och lät snart en kvartett blåsare fylla på scenen med ljuvlig musik hämtad ur Ella Fitzgeralds repertoar och från vad man brukar kalla The American Songbook. Martin Sjöstedts bearbetningar, beställda av Vivian Buczek för detta tillfälle, fick åtminstone mig att redan från start gå ner för räkning. Lady Be Good till exempel har nog sällan tolkats så bra och spännande som här! Mest anlitad vid solistmicken utöver Vivian var denna kväll muskulöse tenoristen Karl-Martin Almqvist som bjöd på massor av fantasirikt saxspel. Ur hans lur strömmade både oväntade Coltraneska flagolettfraser och kanske mer förutsägbara hardbopsekvenser.

Speciellt inbjuden gäst var engelska jazzsångerskan Claire Martin, ytterligare en för mig ny bekantskap. Utmanar hon Vivian? I alla händelser delar hon på utrymmet med Vivian i Can´t We Be Friends. Här ansluter trumpetaren Mårten Lundgren, också han med sång men framför allt med Armstrongskt trumpetsolo. Kvällens definitivt mest övertygande solist var altsaxen Fredrik Kronkvist som de senaste åren gått från klarhet till klarhet. Han har tekniskt sett inte många övermän i detta land om ens någon och hans fina saxton tål att jämföras med vilken som av jazzhistoriens mera betydande instrumentkollegor.

L1005173 Lasse Dear Ella solister

Det var länge sedan jag upplevt en sådan välmatad och positiv konsert. Det enda negativa jag kan peka på är ljudet som då och då gick överstyr vilket drabbade fram för allt Sjöstedts flygel. Till sist, som en sorts sammanfattande slutomdöme vill jag ge ett gott råd till sommarens festivalbokare: Missa inte Vivian Buczek och hennes Fitzgeraldhyllning och se för all del till att Fredrik Kronkvist ingår i paketet!

STIG LINDEROTH